Läraren Kim Sjöberg berättar om hur du som vuxen kan locka barnet till att ställa frågor i samband med läsning.
Den gemensamma läsupplevelsen innefattar så mycket. Vi kan dela upplevelsen och tankarna kring den. För att ett barn skall förstå och kunna använda en text krävs det att barnet kan använda sig av olika typer av läsverktyg. Ett av dessa är att ställa frågor till texten och dra egna slutsatser. Konsten att kunna ställa frågor där svaren inte alltid framgår i texten, det som står ”mellan raderna” kallas för inferensläsning. När vi ställer frågor där svaren inte framgår i texten så öppnar vi för barnet att söka i sina egna erfarenheter och kunskaper.
Som läsande förebild kan vi vuxna ställa frågor om texten för att fördjupa oss i det vi läser. Förhoppningen är att barnen själva börjar ställa frågor och visar nyfikenhet på texten. På så sätt utvecklas läsförståelsen. Att ställa frågor kräver träning – läs med ditt barn, ställ frågor men uppmuntra också barnet att själv ställa frågor till det ni läser – sök svaren tillsammans.
På så sätt blir det lättare för barnet att förstå vad det läser men det blir också ett gemensamt lärande där vi tillsammans delar våra tänkbara svar.
Alfons Åberg är en stor favorit hos många barn. Jag läser gärna Alfons Åberg både för min dotter men också mina elever. Dessa böcker är innehållsrika och öppnar för mycket frågor, funderingar och skapar kopplingar till egna erfarenheter.
I klass 1C arbetar vi just nu med ett Alfons-tema. Vi läser böcker och arbetar med dess innehåll på olika sätt. Just nu läser vi ”Är du feg, Alfons Åberg” av Gunilla Bergström. Boken berättar att Alfons inte tycker om att slåss, han blir kallad feg och en dag när det börjar nya barn på lekskolan ger de sig på Alfons. Jag började med att ställa frågan om någon känner igen sig i det som Alfons beskriver. Varför de tror att Alfons inte vill slåss? Eleverna hade många spännande funderingar och efterhand tog de själv över frågeställningarna. Någon undrade om pojkar slåss oftare än flickor? Någon undrade vart Alfons mamma är? Dessa frågor har inga givna svar vilket gjorde att samtalet var öppet, alla tankar var välkomna och eleverna spekulerade fritt.
Efter att vi läst boken och samtalat om den så fick eleverna göra en storbok. De fick rita bilder tillsammans. Under tiden som de ritade kunde jag höra hur de diskuterade bokens innehåll genom att ställa frågor som de tillsammans sökte svar på. För några elever var det lättare att formulera frågor med stöd i bilderna.
När boken var klar satt några barn tillsammans och läste, de ljudade – hjälptes åt och utifrån bilderna hade de intressanta samtal.
Lärandet sker tillsammans med andra, därför blir den gemensamma läsupplevelsen betydelsefull.
/Kim Sjöberg, lärare
