Min son är nio år. Han är väldigt ängslig och är noga med hur andra uppfattar honom. Det yttre är viktigt för honom. Han är noga med vad för kläder och märken han sätter på sig. Han kan inte ta kritik och istället för att söka närhet drar han sig undan när han är ledsen.
Jag är rädd att mitt beteende under hans uppväxt har påverkat honom. Jag är själv ängslig och har med facit i hand funderat mer på hur andra uppfattar oss som familj än att finnas där för min son. Kan jag rätta till det här eller är det för sent? Kommer min son bli en osäker och undvikande person resten av sitt liv (precis som sin mor…)?
Det är aldrig för sent för dig att förändra dig själv och gör du det börjar du lära din son nya saker. Känner du att du behöver hjälp för att kunna hantera din egen ängslan så dra dig inte för att söka den. KBT, kognitiv beteendeterapi, är en mycket bra terapiform för den sortens problem och du hittar behandlare med KBT-utbildning på www.kbt.nu.
Skulle din sons ängslighet bli sådan att den utgör ett stort problem för honom så kanske även han behöver lite hjälp på vägen för att ta sig ur det. Det är dock klokt att som förälder först hantera sina egna problem så att man sedan på ett bra sätt kan hjälpa sitt barn.
/Liv Svirsky är leg. psykolog, leg. psykoterapeut och utbildad handledare i KBT
