Det fanns en gång fyra kompisar som hette Konrad, Finn, Viktor och Hannes. Konrad hade ofta blå tröja och vita byxor. Finn hade svarta byxor och mörkblå tröja. Viktor hade blåa byxor och alltid en t-shirt och Hannes älskade fotboll och hade pyjamasbyxor och en hoodie. Det var den 31 oktober. De fyra kompisarna gick bus eller godis. De hade samlat ihop massor av godis. De skulle gå till ett hus till innan de skulle gå hem och kolla på film. När de knackade på öppnade en väldigt gammal dam. Det var väldigt många läskiga saker inne hos henne. Kompisarna trodde bara att det var Halloween-pynt. Viktor kom på att han hade glömt sin hemnyckel,Finn följde med och hämtade den.
Konrad och Hannes fick godis av damen. De sa tack och började äta några godisar på vägen därifrån. De började känna sig konstiga. Godisarna var förgiftade. Men sen blev det bara SVART! De kollade sig omkring och kände igen sig. De var tillbaka hos damen. Men snart skulle de inse att de var smittade av numera Sveriges farligaste sjukdom. Det visade sig att damen var en häxa. Häxan sa till Konrad och Hannes att de var smittade av en sjukdom som kallas för Zombierabies. Efter en månad så dör ni, sa häxan. Men om alla är smittade så stannar ni kvar så här för alltid.
Finn och Viktor kom tillbaka och fick syn på tanten som stod och pratade med Konrad och Hannes. De frågade vad de gjorde, men Konrad och Hannes vände sig om med gröna ögon och började gå emot Finn och Viktor. De fattade inte vad som hände och snart började Konrad och Hannes jaga dem. De sprang emot den mystiska skogen. Finn tappade bort Viktor och han var väldigt rädd. Finn gömde sig bakom ett träd. När han kollade runt trädet så stod de där, Finn trodde att han skulle bli smittad av den okända sjukdomen. Men då hände det något, Viktor hade kommit och räddat Finn med en helt sjuk glidtackling.
– Chilla, Viktor. Det där visste jag inte om dig, sa Finn.
– Jag fick en bra träff på knäna, sa Viktor.
– Nu måste vi fly till farmor för att hon är forskare och hon kanske kan hjälpa oss, sa Viktor.
– Var bor hon då? frågade Finn.
– Hon bor faktiskt ganska nära. Vi drar nu, ropade Viktor.
Men vad de inte märkte var att Konrad och Hannes hade kommit upp på benen och var på väg rakt emot dem. Finn och Viktor var helt omedvetna om att de kom. De hörde konstiga ljud, höga andetag och en mycket läskig röst. Bakom dem stod det typ tio eller tjugo barn med dräkter och med likadana läskiga gröna ögon. Finn och Viktor började springa men då började barnen också att springa. Viktor ramlade men var tvungen att sparka sig loss från alla innan barnen hann förgifta honom med sina bett. De sprang för livet och tillslut hamnade de på en kyrkogård. Men det var nåt som distraherade alla ungar. Det var gravstenarna, barnen började gräva upp de döda. Nu var det minst hundra personer. Medan barnen grävde kunde Finn och Viktor rymma från de smittade.
De hade kommit fram till Viktors farmor.
– Hej farmor, tror du att du kan släppa in oss, fråga Viktor.
– Absolut, mitt favoritbarnbarn, svarade farmor.
Hon släppte in dem och de förklarade vad som hade hänt dem. Hon gick ner till källaren och sa att Viktor och Finn skulle följa med henne. Hon klickade på en knapp och kompisarna såg hur källaren förvandlades till ett laboratorium.
Häxan är en väldigt farlig typ, berättade Viktors farmor. Hon är ledare för en grupp som vill förgöra mänskligheten. Hon smittar alla genom förgiftade godisar. Men som tur var har jag ett motgift som jag utvecklade när jag var yngre.
– Hur ska vi bota dem med motgiftet? frågade Viktor och Finn.
Jag samlade alla i en skola och skickade ut motgiftet genom ventilationen.
– Tack så mycket, nu måste vi gå och försöka samla alla i en skola.
Viktor kom på en lösning för att få alla till skolan. De skulle fixa massor av blodpudding och lägga ut spår i hela staden. När de hade fixat blodpuddingen skulle de lägga ut spår. Viktor och Finn delade upp sig så att de kunde lägga ut spåren snabbare. De hade walkie talkies så att de kunde kommunicera med varandra. Viktor var klar med spåren men Finn hade lite kvar att fixa.
Finn var nästan framme vid skolan. När han bara hade en liten bit kvar ramlade han och stukade foten. Finn kunde inte resa sig upp. Då såg han flera hundra zombies bara tjugo meter bakom sig. Då var Finn tvungen att ringa Viktor jättesnabbt och säga att de hade ont om tid. Men det enda Finn hörde var en massa skrik. Då hörde han en röst inne i huvudet som räknade tio nio åtta tio nio åtta och en klocka som tickade. Alla zombies hade kommit in i skolan och Finn såg den gamla tanten som han nu visste var en häxa. Nu var det sanningens ögonblick att bota alla smittade. Nu hörde han rösten igen sju sex fem sju sex fem. Finn sprang mot häxan och hoppade. Han vaknade sedan och då lutade sig häxan över honom. Finn började skrika och sprang in i skolan och gömde sig i ett rum. Han kollade och såg en ventilationstrumma. Han sprutade in motgiftet och hörde rösten fyra tre två ett fyra tre två ett. Det måste bara funka. Det luktade jätteäckligt, men så hörde Finn en massa jubel. Han sprang in till gympasalen där alla var, alla hade blivit som vanligt igen. En reporter från Aftonbladet sprang fram till Viktor och ställde massa frågor.
Samma kväll så sov Viktor över hos Finn. De kollade på tv. Finns mamma kom ut och ville att kompisarna skulle slå på nyheterna. De såg när Viktor blev intervjuad. Reportern frågade hur det kändes att ha botat så här många människor? Viktor svarade att det var hans farmor som hade gjort motgiftet.
Då visste vi att det här hade fått sitt slut. Vi hoppades att detta aldrig skulle hända igen. Men då hörde Finn den där rösten igen, NOLL.
Fortsättning följer…
Skriven av Finn och Viktor 5a