Det är första dagen på året. Mina föräldrar är skilda. Dom bor 3 kilometer från varandra. Det är första dagen på mammaveckan. Det är varmt i stugan. Jag kastar in en vedklabbe i den pratglada kaminen. Mamma kommer in i rummet.
– Skulle du kunna klara dig ensam ett tag? Jag ska på möte, säger hon och tittar på mig.
– Okej, jag ringer om det är nåt, säger jag.
– Var har du mobilen? frågar mamma.
Då slår det mig.
– Jag glömde mobilen hos pappa!! säger jag förskräckt.
– Va!! säger mamma förvånat.
– Jag cyklar och hämtar den, säger jag.
– Okej, cykla försiktigt, säger mamma när jag rycker åt mig hjälmen.
Det har precis snöat. Det ligger drivor av snö på marken. Skogen ser alldeles sagolik ut på vintern. Jag är halvvägs till pappa.
Plötsligt börjar det blåsa. Först lite men det ökar snabbt. Det har börjat snöa. Nu är det full snöstorm.
Det är svårt att se för cykeln har inga lyktor. Plötsligt ser jag ett ljus framför mig. Två ljus. Två runda ljus. Då förstår jag vad det är för ljus.
Billyktor. En bil är på väg mot mig!
Jag svänger så fort jag kan åt höger. Jag är nu halvvägs ner i diket. Men jag misslyckas. Bilen kör på bakhjulet. Hela jag blir ivägkastad.
Jag snurrar tre varv i luften. Sen går det neråt. Jag landar rätt på armen. Det känns som att armen har blivit avdragen. Sen blir det svart.
Det är den fjärde dagen på året. Jag ligger i sängen på sjukhuset. Pappa kommer in och kramar mig. Sen tittar han på min brutna arm.
– Stackars dig, säger han. Sen kommer mamma in. Hon tittar på pappa.
Sen kastar hon sig om pappa. De kramas.
– Kan vi inte bo tillsammans? frågar pappa med rinnande ögon.
– Jo, svarar mamma glatt.
Text: Totte Brandt, klass 5, Borrby skola, Simrishamn